SPÅRVÄGENS NYHETSBREV NR.10

mån 21 dec, 2020

Ett väldigt annorlunda år

År 2020 börjar nalkas sitt slut, det mest annorlunda året som vi alla (som är födda efter 1945) i ett vidare perspektiv har upplevt och troligen kommer att få uppleva.

 

Olympiska spel har tidigare bara orsakats av världskrig men som vi alla vet har både OS och EM ställts in i år. Faktum är ändå att vår friidrott är en av få idrotter som i stort sett har kunnat genomföra sitt nationella tävlingsprogram, med t.ex. de flesta SM-tävlingar, även om det varit utan publik och även om det varit med många anpassningar. I jämförelse med de andra stora spårvägsidrotterna, som simning, bordtennis, badminton, tyngdlyftning m.fl., som alla har fått ställa in stora delar av tävlingsverksamheten, har friidrotten ändå kunnat bedrivas på ett någorlunda normalt sätt.

För ganska precis ett år sedan, i december 2019, drömde vi om att 2020 skulle se en spårvägare i kamp om OS-guld och flera andra spårvägare i kamp om EM-medaljer. Klubben hade en regerande världsmästare, en regerande europamästare, och många, många andra som var redo att ta ytterligare kliv i karriären mot den högsta nationella och i vissa fall högsta internationella nivån. Till dessa glänsande topprestationer på elitnivå kunde vi lägga en ungdomsverksamhet på frammarsch och en veteranverksamhet som var Sveriges i särklass bästa. Allt detta med en ekonomisk stabilitet som Marathongruppens alla arrangemang gav. Frågan är om Spårvägen friidrott, som under förra året hade fyllt 100 år, någonsin har mått bättre än vad klubben gjorde i december 2019.

Men nu, ett år senare, känns vissa saker av det som då hände som drömmar som har fallit ihop och en del av oss kanske istället har hemsökts av mardrömmar. Det började med att vår Europamästare i terränglöpning, Robel Fsiha, fälldes för dopningsbrott. En kort tid därefter stängdes stora delar av samhället, och nästan hela idrottsrörelsen, ned på grund av den Coronaepidemi som dragit över världen. Så småningom kunde tävlingsverksamheten, för eliten och för våra ungdomar, komma igång om än med många restriktioner. Värre var det för den ekonomiska grunden i Spårvägens verksamhet, Marathongruppens alla arrangemang. Från mars månad har endast ett SM i maraton kunnat genomföras, och det gav inte något ekonomiskt överskott till varken Spårvägen eller vår systerklubb Hässelby. Dock har Marathongruppen, mer än de flesta andra motionsloppsarrangörer, sett till att bygga upp ett visst kapital så att verksamheten inte ska gå omkull om t.ex. ett Asics Stockholm Marathon är tvunget att ställas in. Nu var Asics Stockholm Marathon bara ett av alla arrangemang som ställdes in så den ekonomiska beredskapen har ställts på sin spets vilket innebär att Spårvägens ekonomiska verklighet inför 2021 är utmanande. Vi måste spara på det mesta som går att sparas på för att vi på andra sidan Corona ska kunna stå stadigt inför fortsättningen.

Men trots alla dessa utmaningar som vi står mitt i har 2020 åter varit ett sportsligt framgångsrikt år för Spårvägen, om än inte riktigt på 2019 års nivå. En fortsatt växande ungdomsverksamhet och en elitverksamhet som under året har vunnit tolv senior-SM-guld (14 om vi inkluderar de två SM-guld som först nu i höstas tilldelades Spårvägens terräng-lag från 2018) och ytterligare 17 SM-medaljer på seniornivå och 16 SM-medaljer på ungdoms- och juniornivå. Daniel Ståhl toppar världsbästalistan för femte året i rad. Spårvägen tillhör, precis som vi har gjort de senaste 50 åren, Sveriges mest framgångsrika friidrottsklubbar. Det kan vi alla njuta lite extra av och så kommer vi efter julhelgen laddade till ett 2021 som så småningom förhoppningsvis blir mer normalt än 2020.

 

Anders Johrén